karinkarin4

 

 

har det varit. Tog tid att komma igång. Massor att göra, men ingen ork eller lust. Åkte till mamman och fick lite kaffe och mycket prat. Tack för det. In på en mataffär och lite kvällsmatsinköp. Åsså hem igen. Å nu sitter jag här.

Mannen är ute på roligheter och väntas inte förrän till sena kvällen. Sonen häckar ute hos sig, men jag har sällskap av dom två håriga medlemmarna av familjen. :)

 

Jag har en "kompis" på ett spel i telefonen. En man. Vi skriver ngn kommentar i stort sett varje dag. Har gjort det sen i början på året. För några veckor sen talade han om att "dom var gravida". I går kväll fick jag ett meddelande att dom skulle till kvinnokliniken, ngt var knas. I dag fick jag veta att det blivit missfall. Jag är ledsen för deras skull. Vet hur det känns att få missfall. Men situationen är en aning svår. Vi pratar bara med meddelanden, vet inte vad den andre heter, men ändå känns det som vi känner varandra, i allfall lite grand. Det enda jag kunde skriva nu är att jag är ledsen för deras skull, inget mer.