på våren ringde min syster till mig och frågade om jag ville följa med till Forsmark och lyssna på Opera. JAvisst sa jag och undrade samtidigt om det slagit runt på riktigt för henne. Hon fixade biljetter och vi åkte dit en dag i Juli. Det var halvtaskigt väder och vi undrade ett tag vart vi hamnat. Fina damer i hatt och klänning blandat med såna som oss i jeans och varm jacka. Systern hade talat om för mig att det var en känd tant som skulle framträda. Tydligen det enda framträdandet i Norden på många år. Vi såg att det kom bussar långväga ifrån. När det började närma sig konsert start satte vi oss på våra platser. Alla satt innanför en hög mur som omgärdade "slotts"gården. När första tonerna började sprack himlen upp i strålande sol. Så klev tanten ut på sen och började sjunga. Det var Montsserat Caballé.
Det blev en av de häftigaste musikupplevelser jag varit med om, så otroligt vackert. En hallelulja moment utan dess like. Systern och jag var "höga" i flera dagar. Efter det lyssnar jag på opera/operett lite då och då Det här är en favorit med ovannämnda tant....
Vi har varit tillbaka till Forsmark och lyssnat på Folkoperan ett par gånger. Det har också varit riktigt bra, men ingen slår den där första gången...
En annan rolig händelse var när systen höll på att bli lynchad på Mykonos när hon undrade vad det var för kärring som skrek i bakgrunden....det var Maria Callas...och henne kallar man inte kärring ostraffat i Grekland :-)
det blev. . . Mannen och jag åkte ut till valbo. På vägen hem stannade vi på loppis. Då ringde min telefon. En väldigt ledsen Annika var det som ringde. Hon talade om att hon måste åka till veterinären med Pippi. Jag kommer sa jag. Vi åkte hem till A och hämtade dom, Pippi hade blivit akut sämre, och åkte till distriktsveterinären i Valbo. Jag följde med in. En mycket trevlig Jessica tog emot. Pippi som var en 18 år gammal katt var mycket trött och väldigt tunn. Beslutet att låta henne somna in var redan taget av A. Pippi fick sövande och somnade strax. Annika ville inte vara med på det sista så hon gick ut till mannen i bilen. Jag satt och höll lilla tassen tills allt var över. En lugn och fin avslutning på ett långt och lyckligt kattliv och en fin dag att komma till katthimlen på.
Att få somna i frid, det passar en liten katt med trötta tassar. Du får möta de små, lilla vän, alla kommer till slut hem igen.
För ungefär 12 år sen gick jag i skolan. Jag läste på Komvux. Textil & Design. Mesta tiden gick till textil men jag läste även andra ämnen. Jag läste bla Religionoch hade Jan Berglin som lärare i det. En dag delade han ut ett varsitt stort papper till alla i klassen. Det stod en massa olika saker på det, allt handskrivet. På papperet fanns den här dikten. Den fastnade hos mig.
Vem gick förbi min barndoms fönster och andades på det, vem gick förbi i den djupa barndomsnatten, som ännu inte har några stjärnor.
Med sitt finger gjorde han ett tecken på rutan, på den immiga rutan, med det mjuka av sitt finger, och gick vidare i sina tankar. Lämnade mig övergiven för evigt.
Hur skulle jag kunna tyda tecknet, tecknet i imman efter hans andedräkt. Det stod kvar en stund, men inte tillräckligt länge för att jag skulle kunna tyda det. Evigheters evighet skulle inte ha räckt till för att tyda det.
När jag steg upp på morgonen var rutan alldeles klar och jag såg bara värden sådan som den är. Allt var mig så främmande i den, och min själ var så full av ensamhet och ängslan bakom rutan.
Vem gick förbi, förbi i den djupa barndomsnatten och lämnade mig övergiven för evigt.
Den här lilla raringen har jag knypplat ihop. Ståltråd, rivna lakan och prismor från en gammal fönsterlampa. Återvinning så det förslår. Den jag såg i Albert och Herbert var förmodligen inte gjord på samma vis, men den inspírerade mig...
...mannen bakom disken på ett stort varuhus tittade lite misstänksamt på mamman när hon förklarade vad problemet var. Jag tror att han tyckte hon var lite knäpp när hon stod där och viftade med händerna och gjorde konstiga ljud. Inte tror jag det gjorde saken bättre när jag gav mig in i diskussionen. Det slutade i allafall efter en viss tvekan med att hon fick ett tillgodokvitto som hon sen bytte in mot pengarna tillbaka. Ett lite knöligt sätt kanske, men det slutade ju bra.
I min familj har vi aldrig tävlat särskilt mycket, det har dom i mannens. Men jag kan inte undanhålla dig dagens stora händelse:
Mamman satte personligt rekord på att göra sig klar. Hon behövde bara ca 40 min för att få på sig kläderna. Det tycker jag är bra jobbat av en 70:årig gammal dam :-) Då ska du inte glömma att det är vinter, vilket gör rekordet extra bra.... framåt sommaren ska hon nog kunna pressa ner tiden mot en halvtimme...
Annikas dator hemma har packat ihop, eller egentligen så är det hon själv som packat ihop den. Hon håller på att byta leverantör och då funkar det inte. Ovanligt. Ber härmed om ursäkt till alla er som får mail från Annika hemma, Annika jobb och mig hemma...det finns nämligen en liten risk att ni får minst tre likadana mail nu i dagarna. Innehållet stämmer, men det är inte meningen att tjata :-) Mailen gäller Damernas Diversehandel, men det förstår ni ju :-)
Jag har fått mail från ett mysko ställe några gånger. Dom utger sig för att vara min leverantör. Dom upprepar hela tiden att jag ska uppge personnummer och lösenord till datorn. Skulle inte tro det... Det roliga i det hela är att Svenskan i mailen är helt galen. Den är översatt med google translate el ngt liknande. Grejen med det är att det blir en direktöversättning, alltså inte korrekt svenska. Ganska roligt att läsa är det. Ett jättebra hjälpmedel tycker jag det är, men när jag använt mig av det har jag lagt till meningen, "detta är översatt av google translate"...annars tror väl mottagaren att jag är helt obildbar...
Väntar nu på att den ngt sega mamman ska vakna till så vi kommer iväg....
innan dom ringde från Hc så jag glömde det där med ståltråden. Jag strök tunikor o annat medan jag väntade. Hann med massor :-) Innan dom ringde tänkte jag på att jag fått prata med flera läkare som inte förstått vad jag sagt och jag har inte förstått vad dom sagt. ( Jag ifrågasätter absolut inte deras kunskap, men jag vill gärna att vi har förstått varandra när jag går därifrån eller lägger på luren.) Men aldrig har det varit så med sköterskorna. Dom har alltid kunnat svenska bra. Efter det här samtalet hoppas jag att jag får rätt medicin, jag förstod inte så mycket vad sköterskan sa, hon var från Skåne...
I morgon ska jag åka med mamman till Valbo. Hon ska lämna igen nån krånglande sak på nåt ställe därute. Vi ska titta in på Damernas och lämna lite saker också. Bla ska jag lämna lite av min angoraull till försäljning, fast bara lite. Kanske är det nån som vill göra nåt fint av det vita fluffiga. (och som jag skrev på den andra bloggen, inga räddadjuren aktivister behöver gå i taket, ullen är handklippt från glada välmående kaniner)
allt går i ultrarapid. Jag sitter och väntar på att en H.C. nära mig ska ringa. Där har dom inte brottom vill jag lova. Men å andra sidan, det har inte jag heller. Inte i dag i allafall. Bara dom har ringt ska jag gå ut och leta efter min lite tjockare ståltråd. Jag har en ide som jag ska prova. Såg på Albert och Herbert på jobbet för några dagar sen och såg en sak där jag ska prova att göra. Blir den som jag tänkt kommer du få se. Det kan ju också hända att det blir ngt helt annt innan jag är klar. Det blir ju inte alltid som jag tänkt mig :-)
Jag tog mig en liten tur in till Erikshjälpen. Det var riktigt länge sen jag var där. Mycket folk och inget jag ville ha. Utom ett underbart grönt tyg som en dam redan hunnit på :-(
...är vad jag behöver...och ska ha...i flera dagar. Kan mannen bara flytta på ett antal inbokade möten, så blir det nog en sväng till STHLM med honom en dag. Jag har ont, är trött och less. När jag kommer tillbaka till jobbet så har jag en ny arbetskamrat. Det känns riktigt bra. Hon är en tuff, glad, rolig och känslig människa. Jag ska bara fråga henne om jag får nämna henne här i bloggen, är det Ok får du veta mer. Lördagen tillbringade jag i Diversehandeln. En skön dag med givande samtal. Kanske inte säljrekord, men en del såldes i allafall, både nytt och gammalt. Söndagen var det hemmadag och massor av tvättande. När jag höll på som bäst med det så kom jag på ännu ett mysterium. Var tar alla galgar vägen ? ? ? Jag ber alltid om galgar när jag köper ngt nytt. Oftast får jag flera. Ibland ber jag om att få köpa ett jäng också. Ändå fattas det alltid galgar. Kan nån vänlig människa upplysa mig... vart är galgarna ? ? ?
den här sorten är bra till det mesta, även att hänga vissa kläder på....
Linnetyg och angoraull till svansen har jag använt. Jag tar med dom ut till diversehandeln i morgon. Kom gärna ut och träffa oss, mig och kaninerna... Måste också komma ihåg att köpa plastburkar, glömde det i dag. Kom på det när ungen undrade varför skåpet var tomt :-) Kanske var lite överilat att slänga allt ? ? ?
om tvättmaskiner som äter strumpor. Jag undrar mer vem fan det är som käkar plastburkar och plastlock. Inte alls två som hör ihop, det vore för enkelt. Nä, en burk och ett lock som hör till en annan burk ska det va. Jag fick ett smärre sammanbrott nu i kväll. Rev ut hela skåpet med omaka burkar och lock och hävde hela skiten i en plastsäck. Problemet löst. Dessvärre uppstod ett nytt problem. Jag har inte en en enda burk att stoppa mat i förutom några av den sort vi har till matlåda till jobbet. Jag vet ett ställe nära mig som säljer fina plastburkar till ett billigt pris. Jag får ta en sväng förbi där i morgon på väg hem :-)
Min granne ringde och talade om att hon sett en jättestor grävling här på gården. Jag har hört att dom äter allt. Kanske har vi plastlockochburkar tjuven under uthuset ? ? ?
arbetatde som hemmsamarit i Stockholm. Hon berättade många roliga saker om de fina damerna och de mindre fina herrarna (med andra ord en och annan alkis) Tant Karin som hon var hos under många år hade arbetat som påkläderska på Dramaten. Ibland kom det nåt litet svaller därifrån. Så var det den här "lite finare" damen, jag tror hon var konstnär. Mormor var hos henne och skulle städa. På ett bord stod en bukett helt utblommade tulpaner. Mormor var precis på väg att greppa dom för att slänga dom när damen undrar vad hon gör. - Jag ska slänga dom vissna blommorna svarade mormor. Då nästan skriker damen - Men herregud människa, ser ni inte att dom är vidunderligt sköna.? ? ? Det gjorde inte mormor
Men jag kan faktiskt hålla med den gamla damen. Jag tycker dom här vissna blommorna är riktigt vackra.
...och mannens farfar har en sak ihop. Ett bord. Bordet på bilden närmare bestämt. Bordet fick jag av Moster innan hon flyttade till Skärsö. Under glasskivan ligger det gamla cigarettpaket som mannens farfar samlat på sig. Han bytte till sig dom av gubbar på båtar som kom in i hamnen . Han själv jobbade på Skoglund och Olson och gjorde vedspisar och annat fint. Moster jobbade bla i receptionen på CH... CH har jag bara varit på två gånger. Fösta gången, för sisådär hundra år sen, blev jag utsläng därifrån :-) Jag som var helt oskyldig till någonting svor på att aldrig gå dit igen. Andra gången blev jag dittvingad på en julfest med jobbet. Jag tycker att första gången var roligast.....
...en dröm att en god fe ska komma och svinga sitt trollspö över mitt arbetsrum och min lilla stuga där jag har mitt förråd av bra att ha saker. Jag hittar ingenting. Mannen är hjälpsam och stuvar undan. Allt som han inte vet vad det är slänger han ut i stugan. Tyvärr förvinner det en del saker som inte alls ska ut dit. Och frågar jag har han naturligtvis inte en aning om vad jag pratar om. (faktiskt skulle det vara ännu mer kaos inne om han inte plockade undan efter mig) Jag förvarar som sagt lite allt möjligt där ute. Sånt jag ska sy, måla eller bygga om. Tyger och papper och kartonger och taggtråd och träbitar och ståltråd och pärlor och....... I mitt arbetsrum har jag det som jag snart ska ta itu med. I det här fallet kan snart vara ganska långt bort. Men jag tänker. Har inte slut på idér. Jag ska bara hitta det jag letar efter.... :-)
Ryssladsfonden gjorde en liten dykning, gick ner 14 kr och jag surade. I dag är det uppåt igen. Jag ligger nu 135kr plus. Tänkte att jag måste rapportera för jag har förstått att ni är många som undrar :-)
I dag när jag och systern var ute i diversehandeln och fixade kom A in. Vi tog en liten paus och drack kaffe. Och pratade. A talade om att hon hört en så fin dikt. När jag kom hem letade jag upp den på nätet. Jag tycker mycket om den.
Sardinen på tunnelbanan
Jag vill inte tvätta mig med den där tvålen. Jag vill inte borsta mig med den där tandkrämen. Jag vill inte ligga i den där bäddsoffan. Jag känner inget behov av det där toilettpapperet. Jag tänker inte övergå till ett annat cigarrettmärke. Jag har ingen lust att se den där filmen. Jag vägrar att stiga av vid Skärholmen.
Den snälla doktorn på en hälsocentral nära mig sa att "prickarna" på kinden ska tas bort. Helt ok för mig. Visst låter det lite otäckt att dom ska stansa bort dom, det tycker jag. Men hundra gånger värre är det att jag måste tillbaka till ett ställe jag sagt att jag aldrig mer ska sätta min fot på.
Nu får jag utöva självterapi och göra andningsövningar i några veckor och intala mig att - jag är inte rädd, jag törs gå dit igen... (oj va bra det går)
...har du sett honom nu i kväll. Jag kan tillochmed se näsan på´n. Och jag tror bestämt att han ler.
Kanske för att svänger och gungar där han är, det blåser ju ganska häftigt nu. Det låter som taket är på väg av huset emellanåt. En stunds läsande (skulle egentligen behöva låna de berömda turkosa av A, det är extremt liten text i min bok) och sen God Natt
jag fortsätter med mitt nyårslöfte. I dag hittade jag en liten farbror som försökte komma ur sin bil. Gumman som han själv sa, hade gått före och lämnat honom. Han hade fått ut sina fötter och käppen, men sen var det stopp. Fötterna fick inget fäste, bilen var taskigt parkerad så dörren höll hela tiden på att slå in i bilen bredvid. Han tackade hundra gånger att jag var så snäll som hjälpte honom. Å så muttrade han om gumman som gått iväg. Efter lite bök och stök fick jag ut gubben ur bilen och han tufflade iväg mot affären. Då stannade han till och tackade igen och så sa han - får jag titta på dig, hur du ser ut, så jag känner igen dig nästa gång. En rar liten farbror.
Sen kom jag på att gumman kanske ville att han skulle sitta där i bilen, det kanske är världens surgubbe som klagar sig igenom affären. Hon kanske såg sin chans att få handla ensam..det var därför hon parkerade så nära en annan bil och i lite nedförsbacke. Så kommer räddaren och världsförbättraren Karin och förstör det hela... Men gubben var iallafall glad, så då var han nog snäll i affären och lät henne handla det hon ville :-)
Jag har tittat på en film om två konkurerande "trollkarlar" nån gång på 1800-talet . Den var ganska bra. Jag avskyr egentligen allt som har med "trolleri" att gör. Tex så blir jag galen om jag måste titta på Joe Labero. Hur fan gör karln??? Jag blir så förbannad av att han kan lura mig så fullkomligt. För lurad, det blir jag.
Och hur i hela friden gör Hildegaard Av Bingen för att skriva på datorn? ? ? Hon levde ju på 1100-talet. Är inte det magic om något.. Hon har skrivit att hon skall ta en simtur i ån bakom diversehandeln när isen gått. Vilken affärside...Kom och se Hildegaard Av Bingen simma...100 kr titten...200 om du vill simma bredvid henne. Hennes musik har vi på CD och kan spela under tiden. Kanske kan vi få ihop nåt litet konstsimnummer....men då kostar det 300 kr titten...Vilken sommar det kommer att bli
NOT...en till hel dag I diversehandeln och vi är inte alls klara, men vi är på god väg. Det blir några timmar till innan vi kan öppna och det ska vi ju på Lördag...
En alldeles underbar madonna tavla hittade jag på mitt senaste loppisbesök. Det finns minst en madonna i varje rum här hemma. På väggar, i fönster, på skåp och i trappen. .Personligen tror jag inte att man kan få för många, men mannen är inte alls lika säker.
Jag vet inte riktigt varför,men dom ger mig nån sorts lugn...
det mesta av Julen är nu utstädat. Lika roligt som det är att sätta upp allt är det tråkigt att plocka bort. Inte tråkigt på så sätt att jag saknar julsakerna, bara tråkigt att städa ihop allt. Men oj så skönt när det är klart. Allt känns så mycket ljusare...Jag köpte lite nya vita blommor i dag. Malva hade käkat upp det mesta av tulpanerna. I bland undrar jag om hon vet att hon är en katt.. Nu väntar jag på favoritblomman kungsängslilja, den finns snart på en handelsträdgård nära mig.
Hela dagen i går tillbringade jag tillsammans med systern ute i Damernas Diversehandel. Det blir så bra...men är just nu så rörigt. Vi kommer att öppna nästa lördag. Tills dess får vi dona vidare. Vi hade riktigt roligt systern och jag, men efter nästan sex timmar gav vi upp. Trötta och med värkande kroppar åkte vi hem. Bilen full med möbler och sopor. Då kom jag ihåg att vi skulle hämta upp mannen på vägen... Kul...var skulle han sitta ? ? ? Vi fick skyffla runt lite sopor och så fick naturligtvis storsopan själv, jag, sitta i bak bland all bråte....Men hem kom vi. Nu ska vi ta en liten tur och fylla på förråden...det har visst talats om klass 1 varning i hela landet och då vill inte jag vara ute på vägen... Mer snö...ja troligtvis :-)
Jag brukar nästan alltid åka direkt hem efter jobbet, om jag inte stannar på mataffären. I dag fick jag en plötslig ingivelse och svängde av och åkte ner till en Loppis nära mig...När jag kom in hörde jag en dam som pratade med en annan dam bakom dsisken. De pratade om storlekens betydelse.! ! ! på glasknoppar visade det sig,såna som sitter i glaskaraffer. Nyfiket smög jag dit när de pratat klart och avlägsnat sig från den blå lådan... Ett litet hallelulja moment infann sig...ett tyst yes från mig och alla knopparna var mina. Jag lämnade bara några som det var plast på... Nu ligger dom här nydiskade och skiner. Vad i herrans namn ska du med dom till hör jag nu ? ? ? Jo, i mitt köksfönster dör alla blommor. Därför har jag fina glasflaskor står där i stället. Flera av mina flaskor saknar sin knopp......inte längre :-)
Min nyfunna skatt . . .
(kan också tala om att jag nästan fick dom gratis, ibland är dom galna på loppisar)
av det nya året har passerat. En ganska bra dag tycker jag att det har varit. På em dök min syster upp på jobbet, hon var på Brynäs för att fixa frisyren. Jätteroligt att hon tänkte på sin lillasyster och kom på en liten visit. Hon kanske följer med ut till Diversehandeln på Onsdag och stylar lite, det är hon bra på. Hon har också fina saker ill försäljning därute och ibland är hon där en Lördag och håller öppet.
I dag lovade jag Anne-Li att jag åker med henne till Uppsala nästa vecka om hon vill. Hon måste tyvärr avliva sin häst. Hennes man får inte ledigt och ingen av döttrarna kan följa. Då sa jag att jag åker med, ensam ska hon inte behöva göra det, inte ensam. Ingen rolig resa för någon, men den måste göras. Men hon behöver inte åka ensam.
( jag har sår i näsan. bästa botemedlet mot det är olivolja. ett litet problem som uppstår vid användandet är, man blir gärna oljig i halva ansiktet. det är lite svårt att få oljan att stanna kvar där den ska. men å andra sidan slipper man använda cerat, men eftersom det känns aningen genant å gå omkring oljig runt munnen så det blir mest på kvällen, hemma i mörkret som jag oljar in nosen )
hjärtat är fyllt och pulserar med en alldeles ny mörkröd färg...
I dag har jag varit ut till Diversehandeln och vänt upp och ner på den. Har skyfflat runt varenda möbel. Jag tror det blev bra. Risken finns att Annika får nåt konstigt anfall och jag måste ställa tillbaka allt. Hoppas verkligen inte det för min rygg gör ont efter allt knuffande. Jag måste i allafall dit och städa lite grundligare, damm och granbarr fanns det gott om i hörnen. Å så är det ju en del Julsaker som skall packas ner i allas lådor och påsar, det tar lite tid det med. Trots en ömmande rygg tycker jag att det är roligt att hålla på därute. Annika kommer också och gör en insats (om hon inte vänder i dörren efter min framfart)
Två dagar skall jag jobba nu, sen är det ledigt i fem. En alldeles lagom vecka tycker jag .
Vissa dagar känns oerhört långa. I dag är en sån dag . Jag har läst, promenerat, städat, pysslat lite och suttit vid datorn. Men det är inte dax att gå och sova ännu.Jag kan inte skylla på bakfylla heller, inte en droppe alkohol fick jag i mig igår. Vid åtta tiden ville jag gå och sova, men jag höll mig vaken till tolvslaget. Jag stod som vanligt ute på balkongen och tittade på fyrverkerier. Ingen i mitt grannskap hade nappat på det där att skippa raketer till förmån för ngt annat. Det sprakade och smällde i säkert en halv timme. Under den tiden svävade ett tjugotal fina pappersljuslyktor över vårt hus. Ett vackert alternativ till raketer som inte skrämmer någon. (mina båda katter låg under sängen och var rädda) Och skickar man upp dom på vintern är ju risken att de ska landa på ngt olämpligt ställe och ställa till elände mininmal. En som jag känner skickade upp en på valborgsmässoafton. Den svävade så fint en stund, men sen landade den där den inte borde ??? det började brinna i det torra gräset och brandkåren fick rycka ut. Min vän skämdes ganska mycket och har sagt att det blir inga mer såna uppskickade av den familjen :-)
