Att fundera lite i stillhet är en passande syssla för mig. En sak som jag funderar på är det här.
En gång träffade jag en hund som inte förstod svenska. Kanske inte så konstigt eftersom den var bodde i en finsktalande familj. Men är det verkligen så. Kan djur bara det språk de är uppväxta med?
Och hur är det med deras egna språk, djurspråket alltså? Voffar grannarnas hundar på svenska? Mjauar mina katter på svenska? Om jag tar min katt med mig till grekland, förstår han dom grekiska katterna då?
Djuren som flyttas mellan olika djurparker, förstår dom varandra?
Alla hästarna i Mackmyra, förstår dom vad dom nya hästarna från Island gnäggar om?
Å flyttfåglarna, måste dom kunna massor av språk för att förstå varandra på sina flyttningar? Eller räcker det om dom kan kvittra några enstaka kvitter för att göra sig i allafall lite förstådda i det land dom för tillfället häckar?
Får nog fundera lite till på det här tror jag.... :)
kan man jag kanske kalla mitt tillstånd. Jag gör nån liten grej, sen är jag slut. Gick på en liten tur i min trädgård (bildbevis på kanfotaoxo) för att få lite frisk luft.
Skojar du att jag blev helt slut av det. För att ändå få frisk luft bar jag ut pappas fårskinn och satte på mig varmaste sockorna och satte mig en stund i solen... Härligt. Nu blir det sängen och en bok en stund. Jag messade min kollega Flänga Sanna och sa att jag blir hemma nån dag till...
Vaknade helt mörbultad. Måste ha brottats rejält med kudde och täcke. Å mitt arma huvud. Kände mig faktiskt lite illamående också .Å systern bad mig hålla k... hon ville sova Precis som då..... å här väntar jag på en kommentar från systern där hon talar om att vi aldrig var möra efter en natt på ön. Och foten gör ont. Har inte vågat ta bort tejpningen. Känns faktiskt som jag varit där på riktigt. För trots alla krämpor vaknade jag glad...
Jag hade två fina hjärtan i fattigmanssilver. Hängde upp ett i rumsfönstret. Tänkte hänga upp det andra också. Upp på övervåningen för att hämta det. Tog med lite annat som skulle ner. Och ner kom vi. Hjärtat först. Massor av smått splitter och en hel del stora bitar. Högerfoten kom strax efter. En stor sylvass bit fastnade djupt in i foten. Ett litet aj! undkom mig. Släppte allt jag hade i famnen, drog ur glasbiten, stapplade ner och tog första bästa papper som jag tryckte mot såret. Ungen bor ju i det andra huset så jag skickade ett mess. In kom han. Oj sa han. Hämtade mer papper och plåster. Av nån anledning hittade han inte kirurgtejpen, men muminplåster går också bra. Sen hämtade han dammsugaren och papper. Torkade blod och damsög glas. Efter en stund såg jag att det blött igenom, så nu är det riktigt tejpat, men med ett muminplåster modell större över.
Däckad. Huvudet fullt av snor...som stannar kvar och gör ont. Ska försöka med massor av koksalt under dagen. VILL INTE gå till doktorn å få en stor nål inkörd i näsan igen. AJ.... Halsen känns som ett trasigt sandpapper och huset känns iskallt och jag fryser fast jag är varm.Hostar tills jag kräks... Nån som vill byta ? ? ?
En riktigt besvärlig huvudvärk och en ond nacke gjorde den här dagen till en sån där bläh dag. Inget vettigt alls blev gjort. Å nu är det kväll.
I morgon ska mannen flyga till Göteborg. Du skulle höra diskussionerna här hemma om det. Ungen tycker det är fullständigt oförsvarbart, man kan åka tåg. Mannen får svårt att försvara och skyller mest på tiden. Jag säger...nada... Mitt jobbmöte i morron kräver varken tåg eller flyg. Jag promenerar bara tvärs över gården så är jag framme. Mycke praktiskt....
Åsså var det det där med meningen med livet. Nyfödda små bebisar kan ju få en på de tankarna....visst då? Eller är det bara jag som bråkar med den tanken???
skriva ett långt och innehållsrikt inlägg. Ett sånt där tänkvärt, roligt, kanske lite sorgligt.... Men det visar sig att jag är för trött... Så det blir den här i stället...
( i morgon kanske jag kan berätta om den nyaste lilla filuren i "släkten"... syrran ska bli mormor, Elin är på förlossningen, kanske har hon kommit redan)
Nu i kväll fick jag två identiska mess från systern. Hon ville tala om att hon sett två kändisar i dag, Timbuktu och Peter Jihde. Kunde bara kontra med ett Lyllo dej :) NOT Å naturligtvis fick hon två identiska svar, här snålas inte på kommentarer inte... (jag tror att systern befinner sig i STHLM...)
Vissa dagar borde jag slänga ut datorn genom fönstret, eller kanske häva mig ut själv. Jag blir en aning grinig när vi två inte fungerar ihop. Som nu. Av nån gä...a anledning har det inte gått att klistra in länken. Och som den envisa, bara ibland människa jag är så fortsätter jag försöka, igen och igen och igen. Åsså plötsligt funkar det!!! Varför då??? I alla fall. Anledningen att jag visar den här lilla filmen är denna - om det bara var lite mer av den här varan, skulle jag också titta på fotboll. Det här är underhållning om du frågar mig :)
Om du går in på den här länken kan du hjälpa behövande. Jag gör det varje dag. Så otroligt enkelt. Finns faktiskt inget att skylla på för att inte göra det. En liten sak för mig, men en stor sak för en annan.
har det varit. Tog tid att komma igång. Massor att göra, men ingen ork eller lust. Åkte till mamman och fick lite kaffe och mycket prat. Tack för det. In på en mataffär och lite kvällsmatsinköp. Åsså hem igen. Å nu sitter jag här.
Mannen är ute på roligheter och väntas inte förrän till sena kvällen. Sonen häckar ute hos sig, men jag har sällskap av dom två håriga medlemmarna av familjen. :)
Jag har en "kompis" på ett spel i telefonen. En man. Vi skriver ngn kommentar i stort sett varje dag. Har gjort det sen i början på året. För några veckor sen talade han om att "dom var gravida". I går kväll fick jag ett meddelande att dom skulle till kvinnokliniken, ngt var knas. I dag fick jag veta att det blivit missfall. Jag är ledsen för deras skull. Vet hur det känns att få missfall. Men situationen är en aning svår. Vi pratar bara med meddelanden, vet inte vad den andre heter, men ändå känns det som vi känner varandra, i allfall lite grand. Det enda jag kunde skriva nu är att jag är ledsen för deras skull, inget mer.
Kanske det är, men jag trivs där. Jag gillar att sitta där i i trädgården och dricka kaffe i tantkoppar och prata med Hildegard. Det är tyst och lugnt därute.I allafall när dom tre något högljudda getingarna som en av byfånarna byborna skaffat hållet tyst. Jag har varit där i dag om du undrar. Och druckit kaffe i tant kopp om du undrar. Och pratat med Hildegard också faktiskt.
Vi var och hälsade på grannens nya ponny, Goran, ute i hagen.
Goran, som skulle hetat Göran om han var född i Sverige och inte på Irland, tyckte först att kameran var intressant.
Men inte särskillt länge. Han fnös mest när jag bad honom ställa upp på bild....
(på kan fota oxo finns det lite fler bilder från dagens mackmyra besök)
Helgen har gått i en rasande fart som alltid. Jag har ätit min sista antibiotika men är lite tveksam på resultatet. Kanske får ta några av kattens också :) Milou har piggat på sig, tillräckligt för att det ska bli riktiga fajter när han ska ha sin medicin. Naturligtvis är det jag som tvingar i han dom äckliga pillren. Herrarna i familjen, och nu citerar jag - "vet inte hur man gör" Jä...a klåpare. Det är bara fånga in katten, hålla fast alla fötter och trycka ner tabletten i halsen. Inte roligt för någon, men det måste ju göras.
När jag ropar på Milou låssas han inte höra och tittar åt ett annat håll.
I morgon är det jobb igen. På tisdag skall hela enheten träffas och lyssna på Ing-Marie Persson, hon som jobbar med i Furuviksparken. Spännande....
Naturligtvis var det jag som fixade kattens veterinärbesök. Satt i kö i telefon i nästan en timme. Den vänliga damen i andra ändan sa att vi fick komma 13.30. Inte bra sa jag, jag tänkte mer NU. Kom då sa hon. In med Milou i buren och iväg. Framme på Hund & Kattkliniken fick vi träffa Erik. Erik gav Milou lugnande och gjorde sen rent såret. Det visade sig att det var mycket större under än själva såröppningen. Han fick göra ett nytt hål på sidan för dränage för att hjälpa läkningen.
Tack Erik och hund & katt praktiken för att ni tar så bra hand om Milou
Under tiden i väntrummet
En jättefin hund kom och nosade runt. En stor hund. En Berner Sennen.Han nosade och nosade och så lät han plötsligt som en häst som frustar. Det sa jag högt - han låter ju som en häst! Hans matte skrattade och höll med. Hunden frustade igen och jag frågade om hon var säker på att han var en blandras, en berner sennen - shetlandsponny ? Hunden var där för att träningsbada. Hon berättade att han har artros och att håller honom på diet, men när dom är ute käkar han massor av gräs ! Jag sa då att jag nog tycker att hon ska ta och kolla upp det där med uppfödaren, om det kanske funnits nån liten ponny på gården :)
bilder från nätet
Efter klinikbesöket åkte jag hem med trötta katten. Systern kom och vi tog en sväng till valbo. Köpa täcke till ungen stod på agendan. En trevlig dag tillsammans hade vi. Tack systern
Ringde en HC nära mig. Fick nån med mot illamående. Åkte till ett apotek nära mig. Men va f... Jag besparar er min upplevelse där. Säger bara en gång till, men va fa...
Skickade ut ungen för att plocka lite plommon. Massor har ramlat ner redan. Jag ska ta med mig till jobbet i morron. Min kollega Sanna föreslog att vi ska göra plommonsorbet ?!?!? Har du möjligen ett recept på det så tas det tacksamt emot.
har jag. På tre dagar har jag bara varit ute en stund på gården och gått de få stegen in till grannen och vattnat blommor. Övrig tid har jag sovit eller suttit på toa vid datorn eller framför tv-n. Nu räcker det. Medicinen verkar hjälpa. Det gör fortfarande lite ont men jag behöver inte springa hela tiden. MEN jag mår illa av den.
Jag stannar nog hemma i morgon också känns det som. Sen får det vara nog...
Önskar jag hade färg och tapeter och en massa ork, sovrum och vardagsrum vill jag göra om lite. Det får bli en annan dag, vecka, månads, år :)
(Undrar vad som händer här utanför, låter som ett hunddagis drar förbi med ett kortare stopp för slagsmål utanför min grind)
