Är något du bör se upp med...
Eller kanske inte...
Utan förvarning, ljudlöst sveper de ner ur träden och slår sina knivskarpa klor
i din aningslösa nacke.
Om du inte håller Norr mot Söder,
och har skogsranden på din högra sida vill säga...
Eftersom nu detta är något som man faktiskt inte alltid går omkring
och håller i en aktiv dela av mionnet, så händer det emellanåt
att man råkar ut för en av de små rackarna...
OM DET GÖR ONT
Njae, allting är ju relativt, beroende på ur vilken vinkel
man ser på saker och ting.
Att stoppa ner fingrarna i kokande vatten känns faktiskt värre...
BOT
Hur som helst, rädes icke!
Hjälpen är aldrig så långt borta som solnedgången.
Det finns alldeles ypperliga sätt att enkelt bota sig själv, om man blivit drabbad.
Det som gäller är, att du ger efter för nästkommande imnpuls som dyker upp.
Inte riktigt vilken impuls som helst.
Utan den första som får dig att vilja göra någonting för dig själv
som gör din dag lite lättare, roligare, eller totalt nyskapande...
Det kan vara allt från att ta en kanske längre, men vackrare väg till jobbet.
Ordna ett knytkalas för alla i kvarteret, för nu MÅSTE du bara
lära känna alla som bor där,
eller helt enkelt unna dig en sovmorgon med frukost på sängen.
Av någon anledning, är det ett överskott av ovanligt kreativa ideer
som dyker upp i sinnet.
Som kanske aldrig funnits där förut,
eller sådana som man under lång tid glömt bort...
För att läka på ett bra sätt,
är det dags att ta itu med det nu,
och i slutändan, är det upp till dig som person, som avgör hur lättläkta såren blir,
och hur mjuk ärrvävnad du får.
Ditt sinne, ditt mod och samvete påverkar ditt val
av hur du följer (eller inte följer) impulserna...
Det är ju så, att även om du vill göra något som skulle vara Gudomligt bra
för dig själv, så kan det bli andra som blir drabbade...
Men i samma andetag, att göra något bra och närande för dig själv,
påverkar även det på ett positivt sätt andra...
KOMPLIKATIONER
Att inte ge efter alls, för de impulser som dyker upp,
gör läketiden längr och kan lämna spår av aggresivitet.
I dessa fall är det bara att hoppas att omgivningen
är förlåtande och stöttande.
Det finns ju även små omedvetna inpulser man ger efter för,
så förr eller senare blir man någorlunda sig själv igen.
Eventuellt bittrare, men,
man kan ju ha turen att bli attakerad igen...
VARFÖR
Bevingade kattor, är egentligen varken onda eller goda,
de har ingen avsikt att förändra ditt liv.
Det är mest bara en bieffekt som blir
då de genomför dessa räder,
helt för sitt eget höga nöjes skull, då chansen erbjuds.
I alla fall hävdar de det själva,
om man mot förmodan skulle få chansen att fråga dem...
Men i så fall, varför skulle de då dyka upp?
För om du tar ett ordentligt skutt ut i kreativitetens djungel,
eller en djupdykning in i din inre rymd,
frigörs ett skimrande moln av mystisk energi...
Det känner och gilla de bevingade kattorna,
och det kan hända att de smyger sig fram,
för att lapa i dig det go´da, som grädede...
Ett svagt sus uppstår, då de mätta och nöjda, på sitteget speciella sätt,
applåderar dig med sina stora vingar.
Något som av dig kan uppfattas som en svag fläkt
av framgång och självförtroende.
Det får dig att omedvetet upprymt le en smula....
frid&lycka
fortsätter att göra sig illa och jag hjälper till. I dag körde jag över hennes fot med en elrullstol. En väldigt tung elrullstol. Själv är hon mest inne på att hyvla bort bitar av sina händer. Jag fattar ärligt talat inte hur hon bär sig åt. Jag tror hon hade fjorton plåster sammanlagt i dag när hon gick hem. Och en ond fot. Lite synd är det om Anette. Men vi har roligt också. I dag har vi börjat med en ommöblering. Inte helt lyckat med onda ryggar och nackar, men vi konstaterade att vi har ont iallafall och körde på. Vi har inte bråttom och tar lite i taget...
