på bloggen har jag gjort. Bara så där ändå. Å nu tänker ja ta och börja skriva igen. Jag har faktiskt saknat bloggen lite. Har kommit på mig med att tänka att det borde jag få ner på "papper". Så nu kör jag igen.
Just nu tycker jag mest lite synd om mig själv. Ryggen som blev tillknycklad av B-G i tisdags gör ont. Jag som vill sitta och sy.
tex en till sån här väska. Den här köpte Anne, eller Dante kanske jag ska säga :-) Jag har ett gäng på gång, men det får ta den tid det tar. Jag har en ny dator sen sist och jag och den är inte alls sams.
så nu ger jag upp för nu, och försöker komma på hu jag ska behandla den.
Jag vet, det var länge sen. Det blir så ibland utan någon särskild anledning. Men här är jag nu. Veckorna rasslar iväg i en faslig fart. Helgerna ännu fortare. Den här helgen har jag varit ute mycket. Igår klippte och rensade jag lite i buskar o land. I dag har jag mest suttit eller legat i hammocken och läst, jag vaknade nämligen med ont i ryggen :( FRID & LYCKA
Det började bra. Ett bord med champagne, jordgubbar, vindruvor, kakor, kaffe och mineralvatten stod dukat när vi kom in till optikern. Bara att hugga in. Inte hade ni behövt..... bara för min skull.... För att göra det hela kort. Jag har lite taskig syn, kan dock klara mig med läsglasögon ett tag till, men enl den snälla optikern behöver jag nog gå upp lite i styrka. Trycket var fortfarande för högt, så dom skickar en remiss till ögonkliniken. Får se om dom vill ha dit mig. Snälla systern lovade att följa mig dit om det blir så. ( har henne gärna med även om hon skrattade åt mig under undersökningen och kallade mig fjollig)
I morgon är det dax. Är väl som en vanlig synundersökning antar jag, men jag skulle hellre gå till tandläkaren. Lite ögonfobi tror jag att jag har. Och ja, jag vet, det gör inte ont, det är inte farligt, det går så fort så.... Meeeen, Jag är i alla
fall lite rädd. Systern följer med o håller handen. Hon är i stället väldigt förtjust i att besöka optiker, eller i alla fall glasögonaffären. Hon har ungefär 46 par glasögon hon. Jag har ett par, som jag inte använder. Å så har jag ett antal läsglasögon drällandes lite här o var. Kanske blir det ändring på det fr.o.m. I morron. Jag vill ha ett par Harry Potter glasögon...eller nåt...
Vi kom till Staffanskyrkan i tron att vi skulle på barndop. Alla satt på sina platser. Klockorna klämtade. Så började kantorn spela Mendelsohns brudmarsch.
Många häpna miner, många glada skratt, många glada tårar.
Vigseln mellan Johannes och Therese hölls av Johannes farmor, prästen Eva som kommit från Gotland. Tills sin hjälp hade hon sin väninna Harriet. (Eva till höger)
Efter vigselakten hölls dop för Line Maria Isola . Eva och Harriet höll även i det.
Här med Gudmor (och faster) Tove.
Kan själv....
Farfars mor, prästen Eva tänder Lines ljus.
Efter vigsel och dop akter tog stora tårt- och kakkalaset vid..
Massor av gott fick vi...
Huvudperson 1 Line Maria Isola, sötaste ungen i världen.
Huvudpersonerna 2 Johannes & Therese Stibe... Finaste brudparet i världen.(och gladaste)
Som en liten extra sak vill jag bara visa. Samma kyrka, samma dopklänning, men 50 år tidigare.
I mitten är det jag, Karin Helena, som hålls av mamman Gunnel.
Jag döptes också i Staffanskyrkan i precis samma klänning som Line döptes i i går.
till vänster Annika Karin med mamma Inger och till höger Jill Marie med mamma Margot.
...tycker jag om att titta på. Andras fina ögon alltså. Mina egna är jag lite rädd för. Jag lyckas ofta göra illa mig i ögonen , grankvistar, rosbuskar och nycklar har jag tex kört in i ögonen. En gång blev jag sjukskriven i en vecka när jag lyckats göra en repa över hela ögat. Fick gå omkring med nån kletig salva som gjorde att jag knappt såg nåt. Och ont gjorde det....jävligt ont.
Varför skriver jag öm ögon undrar du... Jo, så här är det. Efter ett mildare tvång gick jag med på att gå och ta trycket i ögonen i dag. Jag gjorde det för 10 år sen, och det var en mycket traumatisk upplevelse. Efter det har jag förträngt att jag borde göra det en gång om året. Mamman var inte nöjd med det, hon hade pratat med sin optiker som sa att jag borde komma dit. Så, idag var jag där. Det var inte alls i närheten av upplevelsen på sjukhuset för 10 år sen. Bra att jag kom dit var det, det visade sig nämligen att trycket var för högt. På onsdag ska jag dit igen för vidare utredning. Det kan tydligen bero på flera olika saker, i värsta fall början på grön starr. Så.... tack mamman att du envisades. Kanske du kan sponsra glasögonen dom kommer 'tvinga' på mig också? :)
I morgon blir det paketinslagning och strykning av doppresent och dopgästutstyrslar ..
... och jag. Tillsammans i en stor, stor lokal. Ja en arena då om jag ska vara precis. Högt upp på läktaren satt vi. Högt upp. När vi först kom in tänkte jag börja gråta lite. Jag gillar inte höga höjder. Och jag är inte så glad i stora folksamlingar. Men satan i gatan vilken kväll det blev. 55.300 personer gjorde vågen varv på varv innan konserten började. 55.300 personer sjöng av hjärtats lust tillsammans med Bruce och Little Steven. Det går inte att föreställa sig känslan, den måste upplevas. Trots att jag varit och justerat ryggen dagen före, trots att jag fick sitta, stå och gå i närmare 10 timmar , var det en riktigt lycklig Karinkarin som somnade i går kväll. Stort tack till mannen och Annika som var med mig på den här upplevelsen. Vi gör om det igen :) ( ska lägga in en bild fr konserten nån dag , får inte till det nu )
....ska det väl ge med sig. Jag var till B-G i dag igen.... Han fick loss ett upphakat bäcken och en sned ryggrad. Snälla mamman skjutsade mig....tack för det... fram och tillbaka mellan jobb och ryggmottagningen. Tillbaka på jobbet hann jag vila på soffan en stund vid lunchen. Sen kom systern på besök, det var kul. Kollegan Sanna slutade tidigt för att hinna till kvällens konsert med Springsteen på Friends Arena, i morgon är det min tur...
Visst är det bättre, men fortfarande har jag ganska ont. Av någon anledning så glömmer jag hur det var gången före, jag kan tillockmed förtränga helt att jag haft sånt här fel förr. Så här har jag aldrig haft. Eller - förra gången gick det över på två dar efter besöket hos B-G ...ingen bra taktik är det. Jag vet ju att det kan ta veckor innan det känns ok. Det ska det göra... snart. Har jobbat två dagar nu, och det har varit bra, men jobbigt. Fick igenom min semesterdag nästa fredag tack vare världens bästa Maija-Liisa. Vad vi på Hoppet ska ta oss till när hon inte får vikariera längre vill jag inte tänka på. Hon har räddat oss mer än en gång. Tack för det M-L .
I morgon är det en speciell dag. Två kära personer som inte finns här hos mig längre har födelsedag. Grattis ni båda. Jag tror nog ni kalasar tillsammans där i Körsbärsdalen.
Har gått i sakta mak. Inte mycket har blitt gjort. Vila, värme och korta promenader har stått på agendan. Inte förräns idag har jag börjat tro på att jag ska bli bra. Det har känts bättre tidigare, men bara kortare stunder.
Nu är det bara att hålla tummar för att det håller i sig.
Vi har börjat titta på serien Radioskugga som gick på tv för en massa år sen. Helt OK att se, men jag tyckte nog att den var bättre då :)
Å nu är det bara en vecka kvar till Springsteen : )
Du har aldrig tänkt på att ha din praktik på nedervåningen sa jag när jag fick syn på honom, lite nära svimning efter att ha hasat mig upp för den långa trappen. Det finns en hiss, sa han och log så där rart.
VAD HAR DU GJORT ??? sa han när jag skulle lägga mig på bänken.. Har inte gjort nåt sa jag, det bara blidde. Hmmm kom det då från mannen med de magiska händerna. Sen masserade han, körde med ultraljud och till sist knycklade han ihop mig.. Inte alls så hemskt, bara överjävligt ont ibland. När jag gick därifrån kunde jag faktiskt gå riktigt hyfsad. Tack och lov för B-G ...
Malva gillar när jag har ont i ryggen.... antagligen för att jag är mer stilla då. Hon håller mig sällskap när jag ligger på säng eller soffa...
Nu ska jag försöka sova lite. Det blev lite dåligt med sömnen natten som var.
