karinkarin4

Livet är verkligen en bergochdalbana.
Vi sitter alla fastspända och ingen kan sätta stopp.
När läkaren daskar dig där bak river han biljetten,
och så bär det iväg.
Alteftersom man passerar genom ungdom,
vuxenhet och åldrande,
sträcker man emellanåt armarna i luften och skriker
och ibland klamrar man sig bara fast i stången framför sig.
Men själva grejen är färden uppåt.
Jag tror att det mesta man kan hoppas på vid livets slut är
att man är rufsig i håret, har tappat andan
och inte behöver kräkas


Jerry Seinfeldt