I dag skulle jag fixa lite till mannen. Han fyller år på onsdag. Ett sånt år som man firar. Men min hjärna säger NEJ. Jag orkar helt enkelt inte.Mannen ville åka och klippa sig, perfekt. Han fick ta ungen med sig till stan. Medan mannen friseras får ungen köpa presenter och jag får lite tid för mig själv hemma. Jag erbjöd mannen en ny bil i present, men han vill hellre ha en bok. Kul kille den där. Jag skulle ha tagit bilen.
På em ska jag upp till sjukhuset. Pappa är flyttad till en annan avdelning (fortfarande en hjärtavdelning) och färdigbehandlad. Inget mer går att göra. Men han är ganska nöjd i tron att han håller på att bli bättre. Och tron kan ju som du vet försätta berg.
