karinkarin4

För att du ska förstå storheten i Tomas poesi


Elegi
 Jag öppnar den första dörren.
Det är ett stort solbelyst rum.
En tung bil går förbi på gatan
och får porslinet att darra.

Jag öppnar dörr nummer två.
Vänner! Ni drack mörkret
och blev synliga.

Dörr nummer tre. Ett trångt hotellrum.
Utsikt mot en bakgata.
En lykta som gnistrar på asfalten.
Erfarenheternas vackra slagg.

eller kanske den här


PRELUDIUM


Uppvaknandet är ett fallskärmshopp från drömmen

Fri från den kvävande virveln sjunker

resenären mot morgonens gröna zon.

Tingen flammar up. Han förnimmer – i dallrande lärkans

position – de mäktiga trädrotsystemens

underjordiskt svängande lampor. Men ovan jord

står – i tropiskt flöde – grönskan, med

lyftade armar, lyssnande

till rytmen från ett osynligt pumpverk. Och han

sjunker mot sommaren, firas ned

i dess blänkande krater, ned

genom schakt av grönfuktiga åldrar

skälvande under solturbinen. Så hejdas

denna lodräta färd genom ögonblicket och vingarna breddas

till fiskgjusens vila över ett strömmande vatten.

Bronsålderslurens

fredlösa ton

hänger över det bottenlösa.



I dagens första timmar kan medvetandet omfatta världen

som handen griper en solvarm sten.

Resenären står under trädet. Skall,

efter störtningen genom dödens virvel,

ett stort ljus vecklas ut över hans huvud





Visst är det väl helt underbart. Tomas Tranströmmer känner väl varenda människa till. Att han skriver fantastisk poesi som vem som helst kan ta till sig gör ju faktiskt det hela ännu bättre. Jag blir precis lika lycklig som förra året då Mario Vargas Llosa fick det.
Helgen är räddad, jag skall plöja igenom alla böker jag kommer över. Tyvärr gapar väl hyllorna tomma på bibliotek och bokhandlar efter anstormningen av sugna läsare.

Men grattis Tomas, verkligen.