En kort sväng på stan hann vi med på fm. Köpte bara plastfickor. Hem igen, fixade lite och sen upp till sjukhuset. Möttes av en låst dörr och 35 minuter kvar till dom skulle "öppna" för besökare. Glöm det tänkte jag, ringde på klockan och sa att dom måste släppa in mig, det blev tyst en stund, hon frågade vad jag ville, hälsa på pappa sa jag. Välkommen in då sa den vänliga sköterskan på andra sidan två dörrar.
 
Sjukhusmiljön är inte särskilt rolig. Pappa som är totalt utan ork var rastlös. Han suckade tungt flera ggr. Jag frågade honom vad han ville göra. Jag vill ingenting svarade han. Vill du gå ut sa jag då. Jag skulle vilja det, sa han, men jag orkar inte.(det finns inte ens en balkong på avdelningen)  Vill du ut, ska du ut sa jag. Gick och pratade med en sköterska om det var OK. Det finns inget hinder sa hon. Ge mig en rullstol då sa jag. Dom är visst upptagna allihop sa hon. Jaha...då hämtar jag väl en där det finns nån, tex i stora entren. Sagt och gjort, rullstol hämtades, pappan lastades och ut i solen gick vi. Vi satt ute i solen en halvtimme. När vi kom in igen sa han att det där "konstiga" i huvudet hade försvunnit. Det är väl klart, har man så lågt blodtryck som han, så är friskluft en väldans bra "meducin". Pappan var trött men nöjd och jag åkte hem. Vi får nog göra om det hela, han blir väl kvar där ett tag till kan jag tro.

En lugn kväll i soffan blev det sen.
Nu ska jag gå ut på balkongen och se om jag får vara med om nåt meteorit regn.....



                  FRID & LYCKA
                  var än du nu är