Orestien. Regi Lars Noren. Det måste helt enkelt bli en skrattfest jämfört med den jag såg för 8 år sen.

2002 satte den då idet  närmaste geniförklarade regissören Peter Oscarsson upp "Sagan om Orestes" på Folkteatern i Gävle. Jag som har sett många föreställningar han regiserat, en del av dom flera gånger var väldigt förväntansfull när jag satte mig i Gasklockan på Brynas. "Rummet" släcktes ner,en strålkastare föll på en stege lutad mot ett fönster, Rolf Lassgård började klättra upp och jag tänkte, det här blir bra...DET BLEV DET INTE.
Det var så innih...te tråkigt. Och så fortsatte det, timme efter timme. Annika som var med kom med en kommentar som fick mig att fnissa okontrollerat. Folk framför blängde. Två pauser var det och vi pratade om att gå hem, men föreställningen hade ju fått så fina recentioner, det blir bättre tänkte vi...DET BLEV DET INTE..
Jag kom på mig flera gånger med att sitta och fundera på helt andra saker, det har aldrig hänt på tidigare föreställningar. Ärligt talat undrar jag vad alla som sa att den var fantastisk menade. Annika och Mannen undrar också. Den var så tråkig, så färglös, så "fattar absolut ingenting". Persobligen tror jag P. Oscarsson hade en liten personlig kris när han "gjorde " Orestes...och dom stackars barnen som var med i föreställningen krisar nog fortfarande.
.

Den Stora Vreden, Amledo, Henrik IV, Ingen som jag, På vägen till havet, Den underbare trollkarlen från OZ och många fler har jag däremot älskat.
 

Frid & Lycka